Idag kl 15 ska jag vara i kapellet o ta farväl av Berit hon ska ligga i sin kista med sina kläder. Det är blandande känslor, jag är glad att jag får se henne samtidigt som jag våndas. Så länge jag får se henne känns det som hon fortfarande finns. 

När jag mår skit nu har jag ingen jag kan ringa, Berit var den enda som förstod mig. Man kunde säga vad som helst till henne utan att hon tog mig som en idiot.

Thessa