Jag känner mig helt tom efter Berits bortgång vem ska jag nu prata av mig hos.

Det känns som jag inte har någon men det har jag ju. Jag har många vänner men ingen jag kan berätta allt för. Berit var precis som mig man kunde säga vad som helst och hon förstod mig alltid. 

Jag vill hitta en vän som Berit, jag kanske kan prata med hennes svägerska hon kom ju bra överens med Berit och då borde hon väl förstå mig. Jag ska ge det en chans och se hur det går. Hon verkar trevlig och rolig och efter två dagar så såg hon att jag är omtänksam och det är ju rätt ord för mig. 

Alla vet att dom kan be mig om hjälp och jag ställer alltid upp vissa utnyttjar det men jag har lärt mig att nästan säga nej till dom. Sen finns det dom som verkligen uppskattar det och då är det verkligen roligt att ställa upp när man ser glädjen hos dom. det lever man länge på.

KRAM=)