Helt sjukt

Jag funderar på hur länge vår invandrarpolitik ska hålla.

En familj som bor i sverige börjar komma till rätta med jobb o skola.

Barnen har lärt sig prata svenska fått kompisar i skolan och trivs äntligen i sverige. Börjar återhämta sig efter flykten från sitt hemland. 

Ja då säger regeringen sitt. Dom ska tillbaka får inte stanna här längre. Det är knappt man tror det är sant, någonting måste hända man får inte behandla människor så och hur tar  barnen det då. 

Alla säger att man ska tänka på att barnen har det bra men det är ju bara skitsnack. 

Jag blir så djävla förbannad på detta land som behandlar människor på detta sätt!!!!!

En som skäms för att vara svensk!

Jag känner mig helt tom efter Berits bortgång vem ska jag nu prata av mig hos.

Det känns som jag inte har någon men det har jag ju. Jag har många vänner men ingen jag kan berätta allt för. Berit var precis som mig man kunde säga vad som helst och hon förstod mig alltid. 

Jag vill hitta en vän som Berit, jag kanske kan prata med hennes svägerska hon kom ju bra överens med Berit och då borde hon väl förstå mig. Jag ska ge det en chans och se hur det går. Hon verkar trevlig och rolig och efter två dagar så såg hon att jag är omtänksam och det är ju rätt ord för mig. 

Alla vet att dom kan be mig om hjälp och jag ställer alltid upp vissa utnyttjar det men jag har lärt mig att nästan säga nej till dom. Sen finns det dom som verkligen uppskattar det och då är det verkligen roligt att ställa upp när man ser glädjen hos dom. det lever man länge på.

KRAM=)

Idag kl 15 ska jag vara i kapellet o ta farväl av Berit hon ska ligga i sin kista med sina kläder. Det är blandande känslor, jag är glad att jag får se henne samtidigt som jag våndas. Så länge jag får se henne känns det som hon fortfarande finns. 

När jag mår skit nu har jag ingen jag kan ringa, Berit var den enda som förstod mig. Man kunde säga vad som helst till henne utan att hon tog mig som en idiot.

Thessa

Hejsan

Vissa dagar är bra vissa sämre. Den här dagen är något mittemellan, kan varken säga bu el bä. 

Fick reda på att på Måndag kan vi ta farväl av Berit i kyrkan med hennes egna kläder, var jobbigt att bara skriva Berit första gången jag nämner hennes nämn i bloggen. Sen är det begravning nästa vecka. Blir en jobbig  tid framöver. 

Jag saknar henne så mycket. 

Idag fick jag för mig att ringa henne o prata om julen, när barnen var små o vi köpte julklappar i god tid. men en vecka innan jul hade vi redan gett dom till barnen. Barnen kunde vara snälla, rastlösa gjort någon fin min eller vad som helst så var dom värda något så då gav vi dom en liten grej då o då. 

Då fattade jag att Berit var som jag o jag fick en bra omtänksam snäll rolig kompis:) Men jag kan ju inte ringa henne o det känns så hemskt.

Kram på er:)

Hejsan

Jag ska komma på någon kommentar eller händelser om min vän men det är tomt i skallen på mig. kan det vara för att man inte kan vänja sig vid tanken att hon inte finns mer, verkar som jag inte har fattat det än, kommer jag göra det någon gång. 

Det enda jag kommer på är sådant som hänt för länge sen tex : När hon skulle rensa i deras källarförråd (ser ut som mitt en bomb har slagit ner), Hon sliter ut allt så det är koas i gången. Å varje gång kommer den blinda tanten så hon får kämpa med att göra en lite gång o sedan lotsa den blinda genom den smala gången och OBS det hände varje gång. 

jag undrar om min minnesförlust kan bero på att jag fick ETC för minnet har blivit sämre efter det. Jag hoppas det för då finns det ju en orsak.

KRAMIZ

Hejsan

Nu känns det riktigt tungt, försöker tänka på roliga minnen. Nu är det snart advent och då tänker jag på vårt stående samtal.

Väggarna i våra lägenheter, varje gång det skulle bytas gardiner så åkta fästena ur väggen o allt bara rasa. Vi var så arga o tjuriga ändå vek vi oss av skratt. Jag var alltid först med advents pyntet o hennes yngste son tjatade alltid på att han ville ha upp det, han sa jämt att det var mysigt i våra fönster. Din mardröm hade börjat upp med gardiner som rasade ner direkt. Vi skrattade åt det jämt. Vem skia jag nu ha roligt med.

Jag saknar dig så mycket.

VARFÖR??????????????????????????

Hej

Igår var det en jobbig dag jag tog farväl av min vän, det var i kapellet på sjukhuset. Jag tvekade in i det sista om jag skulle klara av det. 

Nu är jag stolt över mig själv att jag kunde det, men nu är det så påtaglig att hon inte finns hos oss mer, jag har inte trott att det var sant. 

Det känns skönt att jag fick äran att säga farväl till henne. 

Det var jobbigt att se hennes man o barn jag lider så med dom, jag mår skit så hur dåligt ska inte dom må. 

Hoppas bara att dom har krafter att kämpa. 

Vår värld har gott miste om en godhjärtad, komisk o omtänksam person. 

När jag var sjuk fanns hon för mig hela tiden hon fick mig att vara glad trots all skit jag gick igenom och det säger mycket om henne,

Jag saknar dig så himla mycket vem ska jag nu prata med, det finns ingen väninna som du.

R.I.P my friend.

Hej

Idag gick min bästa o enda riktiga vän bort. Mina tankar går till hennes familj. Jag hoppades hela tiden på att hon skulle bli bättre men inerst inne visste jag väl att hon inte skulle orka kämpa. Jag saknar henne så otroligt mycket, vi var båda rätt nere under isen men vi kunde skämta om det värsta. Vem ska jag nu prata med när jag mår skit, det finns ingen. Varför är livet så orättvist hon skulle ju leva många år till. Jag har ingen jag kan lita på nu. VARFÖR?

Den här bloggen handlar bara om henne verkar det som men mitt liv har kretsat runt henne den här tiden o lär väl göra framöver också för hon betydde så mycket för mig.

RIP my friend du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.